- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
722

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

722 —
\ inna byte och ära och komma hem med fickorna tyngda
af det röda guld.
Ju längre han funderade därpå, dess mer blef han
besluten. Och en afton, då de i solnedgången sutto på
verandan efter sin tarfliga kvällsmat, nämde han något
därom till Marie.
Denna blef förskräckt och betraktade honom häpen.
Hon kunde icke förstå att han så snart ville lämna henne
och trodde att han tröttnat på deras samlif. Hon började
gråta.
— Att du redan vill öfvergifva migl snyftade hon.
— Icke vill jag öfvergifva dig. Jag önskar endast
skaffa oss litet rikedom, svarade Claus.
Och så småningom lyckades han öfvertala Marie, så att
hon med någorlunda lugnt hjärta ehuru mycket sorgsen en
morgon såg honom rida bort.
— Om några månader är jag tillbaka, ropade Claus, i
det han vinkade henne afsked.
Men månaderna gingo. Det blef höst, blef jul och
ingen Claus kom. Öfver ett halft år stannade denne ute i
kriget.
Så en dag på förvåren återvände han. Gnolande red
han mot hemmet. Han skramlade i sin ficka med guld-
styckena, som han tagit från öfvervunna fiender, och log
då han tänkte på hur glad hans unga hustru skulle bli
öfver att återse honom.
Då han kom ut ur skogsbrynet, sökte han fånga en
blick af huset mellan träden. Men besynnerligt. Han
kunde intet upptäcka.
Han red närmare. Då kände han det plötsligt som om
någon med en dolk skulle genomborrat hans bröst.
Han bleknade och höll in hästen. En lång stund satt
han stel och stirrade som en vansinnig framför sig.
Den vackra gården var försvunnen och på platsen, där
den legat, funnos endast några af rök svärtade murar.
Hela byggnaden hade brunnit ned och intet fanns kvar
af invånarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0730.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free