Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 714 —
Och kommo ibland på fiskturerna och promenaderna deras
händer eller kinder att oförhappandes snudda vid hvaran-
dra, foro de plötsligt åt sidan som om de bränt sig. Och
dess emellan betraktade de hvarandra förstulet och rodnade,
så ofta deras ögon möttes.
Den unge mannen var ieke riktigt på det klara med
sig själf, hur han skulle handla. Visserligen var Marie be-
tydligt söt, och snällare och älskligare flicka kunde han
knappast finna; att han behagade henne, tyckte han sig
märka, och att hon skulle bli honom en god hustru, trodde-
han; men ändå — att gifta sig och binda sig här långt
ner i Tyskland, då han skulle hem till Sverige och hjälpa,
till att försvara sitt land, det vore ju en galenskap, en
feghet1
Ju, mer han tänkte på saken, dess fastare blef han i
sitt beslut. Han måste bort, måste hem, hur det än sved..
Han kunde icke neka för sig själf, att han tyckte om Marie-
så som han ännu aldrig tyckt om en flicka. Men ibland
i synnerhet om dagen, då han hade fullt upp med ar-
bete och sysselsättning — inbillade han sig att hans kär-
lek blott var en ytlig, öfvergående känsla. Komme han
bara väl därifrån och utom trollmakten af flickans strålande
mörka ögon och täcka ansikte och i andra omgifningar,
skulle han snart glömma henne. Herre Gud, en flicka lika
vacker och god, kunde han väl alltid få sig, om han nu en
gång tänkte gifta sigl Däraf funnos i dessa krigiska tider
nog och mer än nog. Och förresten .. hvarför skulle han
gifta sig? För en fattig soldat, som han, hvilken måste
vara beredd att hvarje dag och hvarje stund offra sitt lif,
kunde det just göra detsamma. Finge han någon stund le-
dig mellan striderna, funnes väl i lägren flickor nog att
smeka och kyssa.
... Ja, så skulle det bli. Bättre att vara fri och obun-
den, ha en flicka i hvar stad än att gå och gifta sig och
få en massa skrikande ungar omkring sig!
Men om kvällarne, då han gick med Marie i den dof-
tande trädgården, och i synnerhet sedan de tagit »God-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
