Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 691
«logo mot dörren, så att det dundrade förfärligt och då de
icke kunde spränga den, tände de eld på huset. Och vi
naåste springa ut för att icke bli innebrända.
Men hvarför röfvade de bort er? frågade ryttaren.
Flickan tystnade och rodnade. Hon hade nu lugnat
sig något. Efter att ha druckit litet vatten, som ryttaren
räckte henne ur sin fältbägare, fortsatte hon:
En af de tre maskerade männen var en viss fänrik
Eberhard von Waldecke. Han har gått och blifvit vansinnigt
förälskad i mig utan att jag bedt honom det ringaste
därom.
Den unga flickan rynkade sin lilla näsa och krökte
spotskt på underläppen.
. . . Men då han är katolik — vi äro protestanter —
och föröfrigt af en grym och våldsam karaktär och jag
dessutom afskyr honom, har min far icke velat bifalla hans
begäran om min hand. Och jag har rent ut sagt honom,
att jag ej vill ha honom. Detta har gjort honom ursinnig.
— Du skall bli min ändå till slut, har han ofta hviskat.
Och därvid ha hans ögon brunnit med sådan hemsk glöd,
att jag blifvit rent förskräckt.
... I dag kommo han och två lika illasinnade kam-
rater för att röfva bort mig. Men min far märkte dem
och hann stänga dörrarne. Och då... ja det vet ni, hur
de tände eld på huset och dödade min far, min stackars
far! hviskade flickan och började åter gråta.
De reste sig och gingo tillbaka till det brinnande
huset. Där kvarlågo på gårdsplanen liken af den gamle
mannen och tjänarinnan. Flickan tog en kruka och gick
till brunnen efter vatten. Så hjälptes de åt att torka blodet
från den döde. Den gamle hade fått ett förfärligt hugg
öfver hjässan, som sträckte sig från ögonbrynen till bort
mot nacken. Han låg framstupa med ansiktet mot marken.
Blod hade stänkt öfverallt: på hans kinder, skägg, kläder
och rundt omkring i sanden. Det gråsprängda håret var
en enda lefrad blodklump. Han såg ohygglig ut, och när
den unge mannen och flickan tvättat honom någorlunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
