Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 688 —
Båda hade samtidigt rusat upp och dragit sina värjor.
Flickan sprang skrikande bakom disken.
På en gång störtade de mot hvarandra. Striden blef
häftig men kort. Yid sjette utfallet körde ryttaren sin
värja i adelsmannens bröst, en tjock blodstråle sprang fram
och mannen föll med ett rop till golfvet.
Ryttaren torkade blodet af värjan, stack den i skidan,
betalade, gaf den förskrämda flickan en kyss, kallade fram
sin häst och red vidare.
Det var detta lilla äfventyr, som aflockade mannen
på landsvägen ett leende.
— Har varit med för mycket och lärt för god fäkt-
konst i fransmännens skola för att låta stuka mig af förste
bäste adelsglop, tänkte han för sig själf.
Den unge ryttaren var på väg hem till Sverige. I tre
års tid hade han tjänat i franska hären för att lära sig
den modernaste krigskonsten, men nu hade han förnummit
rykten, att den svenske kungen, den unge Gustaf Adolf
råkat i krig med danskarne, hvarför han ville skynda hem
för att erbjuda sin värja och sitt lif åt sitt fosterland.
Försjunken i minnen från sin treåriga tjänstetid red
mannen vägen fram, då han plötsligt tyckte sig märka ett
eldsken mot himmelen. Han gaf hästen sporrarne och satte
af i galopp.
Han hade icke ridit länge, då vid en krökning af vä-
gen några skrikande och gråtande kvinnor kommo sprin-
gande mot honom.
—■ Hjälp! Hjälp! Mord! tjöto de med flämtande bröst.
Ryttaren hejdade dem och frågade hvad som händt.
De stirrade på honom med förskräckta ögon och upp-
repade endast:
— Hjälp! Mord!
Så sprungo de sin väg med fladdrande kjolar allt hvad
de orkade.
— Ja, se af kvinnfolk kan man då aldrig få ett för-
nuftigt svar, mumlade den unge mannen leende, i det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
