Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 654 —
ning och männen dinglade i luften. Några häftiga rycknin-
gar i benen, och de voro döda.
— Nu blir det väl vår tur, tänkte Benranglet och
Hjelm, där de lågo vid hvarandras sida, bundna till hän-
der och fotter. Hjelm hade slutit ögonen och var mycket
blek. Han hade icke velat se det afskyvärda skådespelet ;
soldaternas stönande och tjut hörde han endast alltför väl,
och han behöfde samla all sin sinnesstyrka för att icke
själf brista ut i skrik.
Men Benranglet låg med öppna ögon. Med gnistrande
blickar såg han omkring sig, och så stark var makten af
hans hotfulla ögon, att fastän han var bunden och oskad-
liggjord, de grymma bönderna likväl icke kunde värja sig
för en känsla af respekt och fruktan. Kunde elden i hans
ögon döda, hade det icke funnits mycket kvar af bondhopen ;
men tyvärr var så icke förhållandet och därför återstod en-
dast att finna sig i sitt öde och likt den marterade indianen
dö med ett småleende på läpparne, medan plågorna sönder-
sleto hans hjärna och bröst.
Det uppstod en stunds öfverläggning bland några af
bönderna, som tycktes vara ledare för de andra.
■—- Nu ta vi den långe, yttrade ett par.
Blandade ja- och nej-rop hördes.
— Kanske det är bäst att spara dem tills i morgon
och underrätta anföraren, menade en storväxt, myndig
bonde.
— Nej, nej, låt oss hålla på, medan vi äro i farten
och smeka dem genast, ropade andra.
— Men de se ut att vara högre officerare. Kanske
man kunde få några viktigare underrättelser ur dem?
—- Ja, jal Bäst att vänta, tills vår kapten kommer.
Benranglet och Hjelm åhörde ångestfullt öfverläggnin-
gen. En glimt af hopp tändes i den förres hjärna. Kanske
man dock på något sätt skulle kunna lista sig undan ? Och
för att åtminstone vinna tid, yttrade han därför till bön-
derna.
— Ja, vi äro högre svenska officerare. För oss till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
