- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
608

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

608 —
— En arbetsdräkt! Begriper du ieke, bondkanin?
Intet ljud utom sörplandet från ungarne, hvilkas skedar
nu hunnit till munnarne.
Då grep Bemänglet fatt i bonden, lyfte upp honom
från stolen och drog af honom rocken.
Ungarne till att skrika, kärringen till att skälla, flickan
grät, hönorna kacklade, tuppen gol och griskultingen pep
»nöff, nöff», men bonden stod endast och såg dum ut.
Då kastade Benranglet en blank dukat på bordet.
Genast förändrades situationen. Det glänste till i bon-
dens slöa ögon, griskultingen upphörde att pipa, tuppen att
gala, hönorna att kackla, flickan att gråta, ungarne att
tjuta, men kärringen skällde ännu. Dock icke nu längre
på Benranglet utan på sin herre och man.
— Du har då i allan din dag varit ett nöt, Petter
Agust, skrek bondens äkta hälft. Begriper du icke att ge-
neralen vill köpa dina smutsiga kläder.
Och kärringen störtade upp, gaf sin man en puff, så
att han damp ned på en bänk och drog hasteligen af ho-
nom byxorna. Träskorna tappade han af knuffen.
Och där satt bonden i sin smutsiga skjorta med de nakna,
håriga benen stickande långt ut på golfvet. Ett fånigt le-
ende låg öfver hans tjocka läppar och han stirrade ömsom
på sin kärring, ömsom på Benranglet.
Ungarne grinade, så att soppan frustade ut öfver bords-
skifvan och flickan fnittrade. Griskultingen gick fram till
sin husbonde och strök sin borst smeksamt mot hans ben.
Tuppen flög upp på spiselkanten och tog en öfverblick öf-
ver situationen.
Snart hade Benranglet också dragit af sig sina stöflar
och kläder. Han hade just börjat draga på sig bondens
paltor, då denne reste sig och fingrade på ryttmästarens
kläder.
— Jaså, hans nåd vill byta dräkt med mig? yttrade
bonden med ett bredt flin.
— Jag vill så fanen häller, röt Benranglet och rynkade
ögonbrynen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free