Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 580 —
En stund sutto Cecilia, Heinrich och Hjelm i ange-
nämt samtal. Så togo de två förstnämda afsked, sedan
Hjelm ännu en gång måst lofva att inom de närmaste
dagarae göra dem ett besök.
Han gick tillbaka till sitt hörn, där han satte sig, en-
sam med sina drömmar. Från salen trängde ljudet af
musiken, sorlet och dansen svagt in. Men han kände in-
tet begär att återvända dit ut och deltaga i festen.
Länge fick han dock icke sitta ostörd. Rätt som det
var kom Stjernstråhle inrusande. Denne såg ytterst glad
och uppspelt ut. På kinderna brann en liflig rodnad, ögo-
nen lyste af skälmaktig glädje, och munnen log sitt lyck-
ligast löje.
— Om du visste, hvilken gudomlig flicka jag träffat
pål utbrast denne, i det han kastade sig ned på bänken
bredvid Hjelm. — En figur, smidig och fyllig på en gång,
välväxt som tillhörde den jaktens gudinna; en midja, smal,
så att jag kan fatta om den med mina händer; de mju-
kaste armar, de minsta fotter . . .
— Och ett ansikte strålande vackert. Ty du har väl.
äfven fått kasta en blick bakom den skönas mask? afbröt
Hjelm.
— Nej, det har jag icke ännu, mumlade Stjernstråhle..
-— Hur kan du då veta, att hon är så gudomlig ?
— Det är jag säker på. Fullkomligt säker.
— Naturligtvis :. . Men du skulle kunna blifva lurad,
min vän. En vacker växt och ett fagert ansikte höra icke
alltid samman.
— Tig du, olycksprofet ! När du får se min flicka
skall du säga annat. .. Men nu går jag ut och söker rätt
på henne igen. Skall du icke följa med?
—■ Nej, jag stannar kvar här, svarade Hjelm.
— Nå, sitt där då din drönare! Men jag skall ut till
glädjen och lifvet och flickorna och dansen, yttrade Stjern-
stråhle i det han sprang sin väg.
— Hjelm såg efter honom och log.
— Alltid lika glad och flyktig, tänkte han. Nu sprin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
