- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
543

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 543 —
han icke vidare tyckte om kamratens prat, ville han likväl
fortsätta samtalet, för att ingen misstanke om bristande
mod skulle uppstå. Det vore värre än döden.
Niklas skrifvare tog därför på sig sin gladaste min och
svarade skämtsamt:
— Jag känner väl också till några så kallade hemliga
stötar... Föröfrigt ska jag säga dig, att jag just icke tror
mycket på dem. Har man användt dem ett par gånger,
känna ju motståndaren eller sekundanterna dem. Och då —
putz weg med hemligheten.
Men kamraten, som såg att hans leende var ansträngdt
betraktade honom förstulet.
— Förakta du icke de hemliga stötarne! Och var för-
öfrigt noga på din vakt; yttrade han. Jag skall säga dig
en sak, som du väl också själf känner till: Det finns många
knep vid dueller. Ett som jag vet kostade en kamrat till
mig lifvet är detta: Motståndaren ropade midt under häf-
tigaste striden åt honom: Monsieur! Min sabel är afbruten.
Min kamrat höjde då sin öfver hufvudet, väntande ett hugg.
Men hans motståndares sabel var hel och genomborrade
min väns obetäckta bröst.
— Men det var ju en skurk, hans motståndare, yttrade
Niklas skrifvare.
— Pjahl sade studenterna och höjde på axlarne. I
strid som i kärlek finnas många finter och hvar och en är
sig själf närmast. . .
•— Ett annat knep, som du naturligtvis har reda på, är
att motståndaren med allehanda tillrop och prat söker för-
virra sin vis-à-vis. I synnerhet italienare begagna sig häraf.
Men framför allt gäller det att vara lugn och kallblodig.
Kallblodig som kallblodigaste fisk, handen säkert om värj-
fästet, knäna elastiskt spända, ögat fast blickande på mot-
ståndarens värjspets, och så... Paff!
- Naturligtvis! Piff! Paff! Puff!... Och ligger han
där i gräset, skrattade Niklas skrifvare, i det han gjorde
några fäktrörelser med handen. — Hej! Skål!
— Skål!. . . Roligt att se en figur, som har kurage,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free