Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och inelfvorna tycktes vrida och vända sig. Han fick en
häftig hjärtklappning, och han trodde sig skola dö.
— Yatten! Vatten! stönade han förtviflad.
Så låg han länge, utsatt för solens heta strålar, suckande,
vrålande, vridande sig likt en ål som flås. Gång på gång
förlorade han medvetandet, men vaknade åter upp.
Och ingenting kunde han göra åt sina sår. I
hufvudet hade han ett djupt hugg efter kroatens pamp, hvars
verkan hans gallerhufva dock något lindrat; och en kula
hade krossat ena benpipan.
— Vatten! vatten! stönade han.
Han måste ha vatten eller också blef han galen, det
kände han.
Då drog genom hans brinnande hjärna, när kvalen
voro som störst, den tanken: Kanske att kroaten har
något vin hos sig.
Och ju mer han tänkte, dess härligare hägrade vinet för
hans fantasi. Han tyckte sig redan känna smaken däraf
på tungan. Han måste försöka släpa sig fram till kroaten.
Det var endast ett tiotal steg dit. Men för kapten
Lars med hans krossade ben och värkande hufvud var det
lika mycket som för en frisk att marschera tio mil, men
han måste försöka.
Han vände på kroppen och höjde sig på armbågarne. Åh,
hvad det gjorde ondt. Han kunde höra, hur benbitarne
knastrade mot hvarandra och det kändes, som man nypt
honom med glödande tänger.
Andtligen fick han med mycken möda det sjuka benet
lagdt till rätta. Kallsvetten droppade från hans panna; tunga
suckar pressades ur hans bröst. Men han samlade all sin
energi och började krypa framåt.
Hvarje liten rörelse förorsakar honom de olidligaste
kval. Hans armar förmå knappt lyfta hans tunga kropp.
Men framåt kryper han långsamt, tum för tum likt en
snigel, med tillhjelp af ena benet och armarne släpande
den krossade lemmen efter sig.
Hufvudet svindlar, och då han hunnit ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
