Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 464 —
de vridit sig i outhärdliga plågor. På en och annan
fattades hufvud eller arm och ben, som blifvit bort-
slitna af kanonkulorna. Många voro alldeles nakna, ut-
plundrade in på bara kroppen af roflystna fiender. Of-
verallt omkring dem lågo vapen: pikar, musköter, pampar,
harnesk, kastade bärs och tvärs, som de fallit ur deras
maktlösa händer.
Kapten Lars ryste, då han såg sig ligga midt i en hög
af lik.
Han böjde undan grenarne för att kunna se bättre.
Han ville glädja sig åt anblicken af det svenska lägret och
de svenska trupperna.
Slätten låg där vid. Äfven på den kunde han se en
och annan stupad, men — det gick en kall kåre öfver
hans rygg — af läger och trupper, af fladdrande fanor och
glimmande vapen — icke ett spår.
Han gnuggade sig i ögonen. Han trodde, att han
drömde. Var detta möjligt 1 Hvar var hären och alla hans
kamrater? Totalt försvunna.
Han ville resa sig upp. Då skar det som en knif i
benet. Han kände en stingande smärta värre än den våld-
sammaste, oafbrutna tandvärk. Han föll tillbaka på maiken.
Och så denna pinande hunger och denna outhärdliga
törst! Aldrig hade han känt det så. Då han marscherat
på sommarheta vägar, där solen brände och dammet rök
rakt ned i lungorna, hade han nog varit törstig; men ickesomnu.
Det var ingenting mot de kval, som nu söndersleto hans strupe.
Plötsligt for en tanke genom hans hufvud. Hvarför
denna hunger, denna törst? Och hvarför syntes ingenting
af lägret och hären? . . . Kanske han legat medvetslös en
hel natt och en hel dag och först vaknat på andra natten
efter slaget? ... Ja, så måste det vara, annars skulle han
ej känt sig så hungrig och hären skulle funnits kvar.
Men nu hade han blifvit annorlunda — som död.
Det blef för mycket för kapten Lars. Efter några
tunga suckar, som läto som kväfda snyftningar, förlorade
han åter medvetandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
