Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. »Framåt, min Gula Brigad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457 —
Vid randen af skogsdungen märka de att några rege-
menten walloner fattat posto.
Det lyser till i Tillys och Pappenheims ögon.
—• Bravo gossar I Ni tänka hålla stånd, yttrar den
förre. — Men icke tjänar det mycket till, mumlar han för
sig själf.
— Se ditåt, general, svarar en öfverste. Cronbergarne
komma!
Tilly svängde om hästen. Och verkligen! I bästa
ordning, iiksom vid en mönstring kommo Cronbergarne,
»de oöfvervinnerlige» sprängande mot dem. Då och då
hälsade ett svenskt regemente, som de passerade, med en
salfva. Regementena läto dem dock rida förbi. Ingen ville
eller vågade angripa »de oöfvervinnerlige».
— Godt barn! Förenen er med Cronbergarne och
hållen stånd ännu en stund mot förföljarne, så skall jag
söka samla de spridda trupperna, yttrade Tilly.
— Jag stannar kvar! skrek Pappenheim med rynkad
panna. An kan jag väl ge dem ett nj^p.
— Bra, bra! svarade Tilly. Och ett svagt leende drog
öfver hans smala läppar.
Så försvann han i dunklet.
Solen höll på att gå ned bakom skogstopparne i väster.
Skymningen föll. I sex timmar från middagstiden hade
striden rasat. Nu var den slut. De kejserlige flydde. Men
ännu blossade den upp här och där på olika ställen af
slagfältet.
Just som Cronbergarne förenat sig med wallonerna,
syntes Gustaf Adolf med högra flygeln komma fram ur
röken och dammolnen. Genast kastade han sig öfver dem.
Det bief en förtviflad strid för de kejserlige. Ingenting hade
de att vinna. Men de gamla, segervana regementena ville
dock icke gifva sig. Hällre döden än att fly med förlorad ära!
Och in i döden försvarade de sig. Ingen pardon begärdes
eller gafs. »Magdeburger-pardon! Hämd för Magdeburg!»
ropade svenskarne, då de höggo in.
Pappenheim sökte Gustaf Adolf; men kunde i vimlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
