Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. »Framåt, min Gula Brigad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 455
— Rätt så, mina vänner! Låt oss icke ge oss. De
eländiga svenskarne ska ha smörj. Gloria in Deo! ropar
den gamle Tilly, där han, blödande ur ett djupt sår, spränger
från hop till hop, uppmuntrande, ordnande.
Och Pappenheim söker än en gång samla sina skvadroner.
Men omöjligt. Svenskarne tränga på. Kanonerna rifva upp
stora luckor i de kejserliges skaror. Ingenting kan längre
hejda dem. Allt upplöses i den vildaste flykt.
Pappenheim rasar och svär. Fjorton svenskar har han
med egen hand nedhuggit. Själf är han helt och hållet
betäckt af sår. Då han ser, att ingenting kan bringa hans
män till sans och lydnad, vänder sig hans ursinne mot dessa.
Och liksom förut svenskarne, hugger han ned sina egna
soldater.
— Stympare! Drängar! Hvilka fega uslingar! ryter han,
då han spränger efter dem och hugger dem i nacken.
Och den gamle Tilly, som ännu aldrig förlorat en
drabbning! Han är utom sig af harm, af förtviflan, då han
nu ser segern ryckas sig ur händerna.
Hans häst blir skjuten. Han springer trots sitt sår upp
på en ny för att göra ett sista försök, att än en gång föra
sina trupper i elden och vända lyckans hjul.
Men förgäfves! De vilja icke höra honom mer. De
lyda honom icke.
Han hotar dem. Han ber dem. Han gråter. Solda-
terna kasta bort sina vapen, skynda förbi honom och fly
utåt fältet åt byn Göbschelwitz till.
I den allmänna flykten dragés den gamle med. Men
han vill icke. Han stretar emot. Men till sist måste han
med en djup suck rida efter för att icke blifva tillfångatagen.
Han spränger i väg utåt fältet för att uppsöka Pappen-
heim och några andra underbefälhafvare.
Då kommer Bemänglet stormande. Han får se Tilly.
Han känner igen honom.
— Du vore allt ett godt kap, tänker ban och störtar
efter honom.
Tilly märker förföljaren och skyndar undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
