Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 435 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. »Framåt, min Gula Brigad!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NITTONDE KAPITLET.

Framåt, min Gula Brigad!

Dunder och brak. Kanonskotten dåna. Marken skälfver.
Och krutröken hvirflar tung och hvit öfver slätten.

Solljus höstförmiddag. Himlen är djupt blå. Några
hvita skyar segla däruppe. Luften skimrande klar, så att
de gulnade skogsdungarne, som kanta den vida
Leipzigerslätten tydligt kunna urskiljas.

Sedan två timmar har den våldsamma kanonaden
pågått. Den började klockan tolf, men ännu stå de båda
härarne med sina fanor, ryttarnes glänsande harnesk,
fotfolkets skog af glimmande pikar midt emot hvarandra likt
två brottare, hotfullt vägande hvarandras styrka.

— Se ditåt på fältet! ropade löjtnant Hjelm till
löjtnant Stjernstråhle, där han stod med sin tropp bredvid
dennes, båda tillhörande kapten Lars kompani i Nils Brahes
Gula Brigad.

— Hvar? frågade Stjernstråhle och kisade med ögonen
mot solljuset, som sken rakt i ansiktet.

— Jo, där till vänster. Se, hvilket dammoln! Det
måtte vara ett kavallerianfall. Jo, nu börjas det på allvar.
Förut ha vi endast brummat mot hvarandra.

— Dammolnet kommer från de kejserliges vänstra
flygel. Det är bestämdt Pappenheim med sina ryttare. Jag
hörde Brahe säga till Benranglet i går kväll, att
Pappenheim sannolikt skulle ställa sig på vänstra flygeln för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>