- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
422

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 422 —
_Äh, tag hit det nu på stund I Min mage skriker
efter mat.
Och Clärchen klättrade upp på kärran, dök ned med
hufvudet och började mystiskt gräfva bland halmen.
Och när Clärchen åter lyfte hufvudet höll hon en fet
höna i sina händer.
— Bravo! Hipl Hip! Hip! Hurra-a-hl! skrek kapten
Lars, Stjernstråhle och Hjelm vid den gudomliga synen.
— Tyst för tusan! brummade Bemänglet. Få de andra
soldaterna reda på, att vi smörja oss med fet hönsstek,
komma de öfver oss som glupande ulfvar. .. Men hur har
du kunnat lyckas komma öfver den här biten, du krona
bland alla jordens flickor? vände han sig till Clärchen.
Det är mycket enkelt. Härom dagen, då vi passe-
rade förbi en by, där jag visste att ett par af mina släg-
tingar bodde, en mycket hygglig gammal gumma och dito
gubbe, skyndade jag att besöka dem. Och då de hört
talas om, att jag blifvit marketenterska i svenska hären,
och de mycket tyckte om Gustaf Adolf och svenskarne,
skänkte de mig den här fågeln.
— Tag den du och stek den för dina soldater, sade
de. I annat fall kanske någon vildsint kroat kommer och
knycker den för oss.
Föröfrigt voro mina slägtingar jämförelsevis väl-
bärgade och jag misstänker, att de nog hade mer än en
höna i sin visthusbod . .. Men nu ska vi väl ta och an-
rätta hönan, yttrade Clärchen, i det hon började plocka den.
— Visst skola vi det! Lefve dina slägtingar! ropade
de andra och slöto en ring kring flickan, dels på grund af
djupt intresse, dels för att skydda skatten för alla obehö-
riga blickar.
Kapten Lars lade mera ved på elden. Så drog han
sin pamp.
— Nu sticka vi fågeln på den här och sedan håller
jag den öfver elden. Jag skall vända och vrida på den,
och se till att skinnet knorrar sig riktigt gulbrunt och vackert.
i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free