Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 409 —
daterna höllo musköterna upplyftade så att allt gick bra.
En del vildbasare, som hade brådtom, lämnade dock sina
gevär till kamrater och summo ölver floden. De flesta
kommo lyckligt öfver; men åtskilliga försvunno. De drunk-
nade naturligtvis; ty att svenska soldater skulle vara så
fega, att de begagnade sig af mörkret och en tillfällig svå-
righet för att desertera, det kan jag aldrig få i mitt hufvud.
— Åh nej! Det gjorde de nog iekk häller. Folket är
godt och brinner af begär att strida, menade Hjelm.
— Just sål Det märktes föröfrigt granneliga, då vi
kommo fram till fiendens skansar. Men jag vill fortsätta:
... Då vi passerat floden, sände Brahe Bemänglet med
några få ryttare i riktning, där Tillys läger antogs ligga.
Mycket riktigt! Det fanns där och till på köpet ytterst väl
förskansadt. Nu gällde det! Och hade vi gått jemförelse-
vis tysta förut, var detta dock intet mot hur vi nu mar-
scherade. Vi gingo på tå och nästan höllo andan.
. . . Snart skymtade vi svagt konturerna af skansarne
och tälten. Inte en soldat kunde vi upptäcka i dunklet.
Hela lägret tycktes sofva den mättade boaormens sömn.
De voro väl stinna i buken efter all sin glupskhet vid Mag-
deburg och litade för öfrigt på sin öfverlägsna styrka. Men
de hade gjort upp räkningen utan kungens fintlighet och
krigskonst och utan Gula Brigadens hjältar.
Då vi kommit på uugefär två hundra stegs afstånd
rån skansarne, kommenderade öfversten hviskande:
— Halt! Uppställning!
Kommandoordet upprepades hviskande från tropp till
tropp och vi ordnade oss på två led.
Då hördes åter öfverstens röst:
— Framåt, min Gula Brigad!
Och i ett nu stormade vi an som ursinniga björnar
mot en jägarkedja.
Lätt hoppade vi öfver grafvarne. Och då vi kommit
upp på skansarne höjdes ett härskri, som dånade genom
lägret och i nattens tystnad väckte hvarenda man.
Skildtvakterna flydde förfärade, utstötande höga rop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
