Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385 —
— Nej nu måste vi gå in, yttrade syster Cecilia, i det
hon reste på sig. . . Och nu tro de väl, att jag helt och
hållet öfvertalat dig att bli munk och stanna här i klostret,
efter som de så länge låtit oss sitta ostörda här på bänken,
fortsatte hon leende.
— Ja, det må de tro, svarade Hjelm, i det äfven han
reste på sig.
Tysta gingo de vid hvarandras sida öfver trädgårdens
gångar. Sanden knastrade under deras fotter. Det lät som
om de trampade på någonting, som skrek. Som gnisslade
och kved och suckade. Och det föreföll dessa två, den
unge svensken och den blida nunnan, som om de gingo
fram öfver en stig, där alla deras illusioner lågo krossade
och vordna till grus och sand, där alla de drömmar, som
de i ung längtan drömt, förintats och blifvit till stoft; det
tycktes dem, som om de flämtande efter luft skredo fram
på en ökenväg, under hvilken alla de skimrande stolta
luftslott, som de i öfvermodig lycka byggt upp och i hvilka
de redan sett sig som härskare och drottning, nu för all-
tid lågo djupt begrafna.
Juninatten var doftande blå med bleka stjärnor. Alla,
blommor hade i vällukt slutit sina blad och sofvo vaggande
på sina stjälkar. Fåglarne sutto tysta på sina nattgrenar.
Men i gräset prasslade skalbaggar och kryp, syrsorna sjöngo
där sin entoniga sång och i dammarne höllo grodorna sina
kärleksmöten under ideliga: koak,; koak.
— Och nu tänka de, att jag öfvertygat dig om lyckan
att vara munk och bo här, upprepade syster Cecilia, då de
närmade sig klosterbyggnaden. .. Och hvarför skulle du
icke kunna det? återtog hon mera för sig själf än vänd
till Hjelm. — Här är lugnt och skönt att vara. Och nog
är det väl bättre att vara en fridens man än en stridens.
Att lefva här i detta stilla kloster bland dessa fromma
nunnor och goda munkar och bereda sig för ett kommande
evigt lif, än att i synd och elände, i våldsbragd och lusta
därute tumla om till dess man glömmer både sig själf och
Gula Brigadfcns hjältar. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
