- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
381

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 381
Allt närmare och närmare hördes dånet af hästarnes
hofvar. Det föreföll mig som om de alldeles ämnade rida
öfver oss. Och ju starkare bullret ljöd, dess djupare borrade
jag i min feghet ned hufvudet i kappan.
Men länge fick jag ej sitta som en fågelunge i dunet.
Heinrich stötte mig i sidan och hviskade :
— Vakna upp, min flicka! Nu gäller det.
Jag stack upp hufvudet ur kappan, och jag blef för-
skräckt öfver den våldsamma eld, som glödde i hans ögon,
och öfver det hårda draget kring hans mun.
Då jag vände mig om, märkte jag en kavalkad af fem
ryttare med höjda pampar komma i vildaste fart galoppe-
rande mot oss. Jag ryste först; men då jag nu såg faran
midt i ögonen, var snart min räddsla och feghet förbi ocli
jag kände mig trygg att sitta vid Heinrichs sida.
Han drog in tömmarne och hästarne stannade.
— Tag dem du, sade han åt mig, i det han räckte
mig dem.
Samtidigt drog han fram pistolerna och siktade.
Ett skott small. . . Ett skott till.. . Och jag såg en af
ryttarnes hästar stegra sig och kasta af mannen. Den an-
dre ryttaren tycktes träffad och föll tung till marken, me-
dan hästen i vild fart rusade vidare.
Till min fasa igenkände jag i ryttarne fogden på min
tants gård och hans drängar.
Nu voro ryttarne alldeles inpå oss. Heinrich hoppade
ur vagnen och drog värjan, medan jag satt kvar och höll
in hästarne,
Som en stormvind störtade ryttarne öfver oss. Den
främstes hugg lyckades Heinrich genom en snabb rörelse
undvika; men han stack hästen i länden, så att denne
gjorde ett språng åt sidan och ryttaren damp i backen.
Så gjorde Heinrich ett utfall mot den näste, som
kom rusande. Stöten träffade honom i underlifvet; en
tjock blodstråle sprang fram och med ett tjut föll mannnen
baklänges.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free