- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
368

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 368 —
Vi hängåfvo oss helt åt glädjen att än en gång vara
hos hvarandra. Jag för min del kände mig ej det minsta
orolig, isynnerhet som jag, innan jag steg ut genom fön-
stret, hade haft den försiktigheten att regla dörren till mitt
rum.
—- Om du skulle följa mig till mitt hem. Du kan
icke tro, hur god min mor är. Hon skulle taga mot dig
med öppna armar, yttrade Heinrich efter en stund, sedan
vi i smekningar och kyssar tagit igen förlusten af den
gångna veckan.
— Hem till dig! Och lämna min far! upprepade jag.
— Ja, gör det, Cecilia! Icke kunna vi väl dröja till
dess jag blir öfverste eller fältmarskalk, som din far hån-
fullt föreslog. Och kommer jag dessförinnan, får jag aldrig
något samtycke af honom. Och förresten, äfven om lyckan
efter många år skulle vara mig bevågen, ger han mig det
nog ej ändå.
— Nej, det har jag ju alltid sagt dig, yttrade jag.
— Följ mig därför Cecilia! Är du blott hos mig, har
jag lättare att utverka hans medgifvande. Och i värsta
fall gifta vi oss ändå. Ty jag kan icke iefva utan dig,
min älskade.
Jag var ännu tvehågsen. Hur mycket jag än läng-
tade att vara tillsamman med Heinrich, gjorde det dock
mig ondt att öfvergifva min far.
Men ju mer Heinrich talade och visade mig vår fram-
tida lycka, som för honom hägrade i den vackraste dager,
dess mer öfvertygades jag om att detta var det enda sättet,
om jag icke helt och hållet skulle förlora honom. Ty från
första stund hade jag förstått, att min far aldrig skulle
gifva sitt samtycke.
Och till sist gaf jag med mig.
— Du följer mig alltså?
— Ja! hviskade jag med bäfvande hjärta, i det jag
tryckte hans hand.
— Håll dig då beredd i morgon afton. Tag med dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free