- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
333

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 333
Detta är ju den vackraste tiden af året. Se, hur allt sväller
af lifskraft och skönhet. Och då skall man gå här sysslo-
lös, innestängd i ett kloster! Jag är tillräckligt bra för att
kunna sköta mig själf. Ja, jag måste bort.. . Längtar icke
du också härifrån?
I början hade han mera talat för sig själf. Nu vände
han sig direkt till sin följeslagerska.
Men syster Cecilia svarade ej på hans fråga. Han
kunde se en ryckning glida öfver hennes ansikte och hen-
nes käckt högburna hufvud böjde sig något.
— Men ni tänker väl icke lefva här i hela ert lif!
Det vore synd på en sådan flicka som du. Jag är säker
på att du längtar härifrån, fastän du icke vill erkänna det.
Syster Cecilias hufvud sjönk ännu djupare ned mot
bröstet.
— Jo, kanhända. .. hviskade hon tonlöst.
Men genast ångrade hon sig, höjde blicken mot honom
och såg honom fast in i ögonen.
— Och dock finner jag mig väl här i klostret. Jag
älskar mina sjuklingar och mina blommor, och mässorna
äro mycket vackra.
— Men innan du kom hit. Hvar var du då?.. . Be-
rätta mig något ur ditt lif. Nu, när jag öppnat mitt hjärta
för dig, kan du göra detsamma gent emot mig.
Då log syster Cecilia emot honom.
— Kanske! En annan gång, yttrade] hon, i det hon
påskyndade stegen.
För hvarje dag som gick blefvo Hjelm och syster Ce-
cilia allt bättre vänner. Den blida nunnans tillgifvenhet
för den unge svensken hade i hög grad stärkts sedan hon
lärt känna hans historia. Och Hjelm å sin sida kunde
icke utan beundran se, huru hon i stilla hängifvenhet för
de lidande, utan tanke på sig själf, dag ut och dag in skötte
sina sysslor. Hon intresserade honom allt mer och mer,
och nästan hvarje gång som de träffades i trädgården,
ansatte han henne med sina frågor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free