- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
325

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 325 —
Då förstod Hjelm, att han var munkarnes fånge och
att han var bevakad.
Och detta bidrog icke att skingra dysterheten i hans
lynne.
En förmiddag, då han mer än vanligt mörk till sinnes
satt vid fönstret i sjuksalen och grubblade, kom syster
Cecilia fram till honom och frågade, om han icke ville följa
med henne ut i trädgården.
Han såg på henne ett ögonblick, men teg.
Då fattade hon hans hand och drog honom med sig.
Han reste sig likgiltigt och följde henne.
— Se, hur vackert solljuset skiner! Se hur skön träd-
gården är! Och känner du icke hur ljufligt blommorna
dofta? yttrade syster Cecilia, då de kommit ut ur bygg-
naden.
Men Hjelm teg fortfarande, under det han gick vid
hennes sida.
Det var strax före midsommar. Trädgården stod nu i
sin vackraste högsommarprakt. På rabatterna glödde tul-
paner, löfkojor, violer, inbäddade i resedagrupper, och här
och där stodo högstammiga rosor: skära, purpurröda, hvit-
gula mossrosor, somliga i knopp andra fullt utslagna. Och
kring gångarne sände vallmo och jasmin ut sin bedöfvande
lukt.
Syster Cecilia gick omkring och vattnade och ansade
sina kära blommor. Det var synbarligen hennes käraste
sysselsättning. Det vemodiga, nästan lidande draget i hen-
nes bleka ansigte hade lämnat rum för uttrycket af stilla,
glädje. Och ibland, då hon böjde sig ned öfver någon ovan-
ligt vacker rosenknopp, kunde hon se nästan skälmsk och
leende ut. i
De hade nu hunnit till slutet af trädgården och kunde
skymta den höga muren, som sträckte sig på ett kort af-
stånd från de .yttersta träd- och buskgrupperna. Hjelm såg
den, och’ det glänste till i haps öga. Men hastigt slog han
ned dem för att icke visa någon rörelse. Ty i närheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free