- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
317

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

317 —
varit här. Men jag är syster Cecilia, som skall vårda dig,
ty du är mycket sjuk, svarade hon.
— Ja, men jag såg ju henne nyss. Och jag talade
med henne, ropade den sjuke och grep syster Cecilia om
lifvet och skakade henne.
— Se så, lugna dig nu, min vän och försök att sofva,
yttrade sjuksköterskan mildt, i det hon åter sökte trycka
ned honom på bädden.
Men den sjuke hade nu blifvit fullt vaken.
— Sofva! ... Försöka sofva!. . . Ha, ha, ha! Huru
sofva, då hjärnan och hela blodet brinner och då längtan
stiger i ens bröst som en oemotståndlig vårström... Att
då sofva! Du dåraktiga kvinna! Jag vet icke, hvem du är.
Men icke är du Gretchen... Gå bort från mig! Jag vill
icke se dig!
Och den sjuke föll tungt tillbaka på bädden, medan
anletsdragen förvredos af sorg, öfver att han icke funnit,
hvad han i feberyra drömt.
Men syster Cecilia ställde med tårade ögon ljuset in-
vid hans bädd i skuggan, så att hans feberglödande ögon
icke skulle plågas af dess sken; sedan lade hon ett kylande
omslag på hans heta panna,
Så satte hon sig på en stol bakom hans bädd och
hviskade vemodigt:
Lär mig jordisk kärlek glömma I
Lär mig blott om dig att drömma;
Att mitt kvalda bröét får ro!
Men febern var för stark.
Så snart Hjelm somnat, började åter fantasierna:
— Dåraktig! . .. sade jag dåraktig? .. . sade- jag det
till dig?... Förlåt mig, min älskade.. Det var jag, som
var dåraktig. Ja, en fullkomlig dåre, en narr, en idiot,
en usling — Icke ge oss, mina vänner I sigta väl och skjut
med stadig hand! Ännu ha vi några stenar kvar på barri-
kaden ... Ah! Se på de uslingarne, de fega drängarne! Nu
fly de!... Förbannelse öfver dig, Magdeburg, och dina krä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free