Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| FJORTONDE KAPITLET |
Allt är fåfänglighet. |
Utmattad af sömnlöshet och trött intill döden vandrade
Hjelm kring på Magdeburgs gator. Öfverallt, där ett lik
af en ung blond kvinna låg, böjde han sig ned och
betraktade hennes vanstälda drag. Det var med bäfvan, han
strök undan lockarne. Han fruktade, att det möjligen kunde
vara hans Gretchen, hans älskade, som låg där död och
misshandlad, men på samma gång var han utom sig af
förtviflan öfver att icke veta, hvad som blihfvit af henne.
I tre dagar och tre nätter hade han så gått, sökande
bland döda. En par gånger hade han af matthet sjunkit
ned på en halfbränd tröskel och somnat in. Och då såg han
i drömmen åter sin Gretchen, sin hvita dufva. Då fans ej
längre för honom krig och fasor, stormning och brand, han
glömde Magdeburgs öde, mördandet och skändligheterna, alla
de döda och brända kropparne, han såg endast sig själf
och Gretchen, gående hand i hand i ett doftande vårlandskap,
medan solen sände sitt strålande flöde från en blånande
himmel, och alla skogens fåglar kvittrade sitt jubel.
Men icke lång stund kunde drömmen hålla honom
fången. Med en häftig ryckning vaknade han upp. Och i
detsamma stelnade det lyckliga leendet på hans läppar och
blef till en djup sorgs förtviflade drag.
Mången kejserlig soldat, som, uppfylld af plundringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0286.html
