Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 272 -
gärna den mörka. Hon tycks vara en ilsken satan; och jag
tror, att jag utan saknad skall kunna afvara henne.
På brunettens olivfärgade hy steg upp en svag rodnad
och ett spotskt leende krökte hennes läppar, medan hon
nyfiket betraktade Stjernstråhle.
— Men du, min lilla älskling, stannar hos mig, yttrade
Gyllingkorn och ville gripa tag i den blonda.
Likt stungen af en orm ryckte flickan till och drog sig
undan. Hon böjde hufvudet i händerna och grät.
— Alltså öfvertager jag den mörka, yttrade Stjernstråhle
till Gyllingkorn.
— Ja, jag ser hälst, att jag blir af med den svartögda
markattan, svarade Gyllingkorn.
Stjernstråhle bugade sig och gick tillbaka till Ben-
ranglet och kapten Lars.
Han berättade, hvad som förefallit och huru han för
sitt smickrande tal som skänk erhållit den mörka skönheten.
— Ja, jag hörde allt, svarade Benranglet, medan kap-
ten Lars samtidigt upplät sin mun:
— Tog du den? Det var bra. Hon är förtjusande!
Henne tycker jag om.
—- Jag öfverlåter henne på dig, kapten, yttrade Stjern-
stråhle ädelmodigt.
— Kapten, kapten! Hvad skulle din gumma och Anna-
Lisa för att inte tala om Lille-Lars säga, om de nu hörde
dina hemliga tankar? log Benranglet.
— Hm! brummade kapten Lars och såg skamsen ut.
Benranglet lutade sig intill Stjernstråhle ochhviskade:
— Nu tyckes stunden vara inne. Vi våga ej dröja
längre, ifall flere kejserliga officerare och soldater skulle
anlända. Säg åt den skurken Gyllingkorn, att du vill taga
din flicka med dig och föra henne hit. Och gå sedan in
i värdshuset och tillsäg Clärchen hålla hästarna klara!
Stjernstråhle nickade och gick in i värdshuset. Då
han återkom ut, styrde han stegen till Gyllingkorns bord.
— Ädle slottsherre och lysande riddare! yttrade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
