Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265 —
— Nå, men hur såg han ut? Beskrif honom närmare,
återtog han högt.
— Jo, han var lång och ljus, hade en rak näsa och
röda kinder. Och så sa han, att han kom direkte från
Magdeburg.
— Från Magdeburg! yttrade Benranglet förvånad.
— Ja-a, snyftade Clärchen.
— Men nämnde han icke, hvad han hette?
— Jo, A-an-ders, sa han. Och en ny tårefiod störtade
nedför Clärchens kinder.
— Anders! Och kom från Magdeburg! Det kan icke
vara någon annan än Hjelm. Jo, det var då en ljus fågel,
mumlade Benranglet. — Men då kände han väl ännu knap-
past Gretchen, återtog han tankfull.
Clärchen bara snyftade och såg ned i marken.
— Lugna dig nu, stackars liten, och gå in i värdshuset.
Vi få sedan tala vidare om det här. Det kan väl alltid
ordnas på något sätt, tänker jag, yttrade Benranglet trö-
stande, i det han reste sig och gick bort till kamraterna.
Tysta och litet dåsiga sutto dessa och rökte, medan de
läto sina blickar glida öfver den lilla trädgården, som lyste
af fruktträdens hvita blom. Kring de spetsiga husgaflarne
seglade svalorna i ilande fart. Hönsen kacklade, dufvorna
kuttrade, svinens belåtna grymtande hördes från stian, och
i stallet stampade hästarne. Allt andades en sådan landtlig
ro, att kapten Lars blef riktigt rörd. Och när han satt där
och sög på sin pipa och tänkte på sin gård i Upland, där
väl nu som bäst höstrågen började kläda åkrarne i grönt, och
de sista, smutsiga snödrifvorna smälte i skogsskrefvorna,
kunde han knappast tro, att han endast för en dag sedan
varit med om Magdeburgs stormning och brand och åsett
alla dess fruktansvärda grymheter och våldsdåd. Han nic-
kade till och höll på att somna, då han åter lyfte hufvudet
vid att Clärchen hastigt kom utspringande.
Den unga flickan syntes mycket upprörd och förskräckt.
För Guds skull, göm er eller skynda härifrån, ro-
pade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
