Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 241
öfre blifvit antänd, så att fienden tror oss fullkomligt inne-
brända. Under tiden kunna ni tjuta, ju gräsligare dess
bättre. Det skall lugna dem och fröjda deras skurkaktiga
sinnen.
Och kapten Lars och Stjernstråhle jämte de få borgarne
började upphäfva tjut, så fruktansvärdt ohyggliga, att till
och med håren reste sig på en och annan af de kejserlige.
Men de fleste af dem mottogo dödsskriken — som de
trodde — med skrattsalfvor och hurrarop.
— Nu stekas de djäflarne! . .. Nu fara de åt helvetet. . .
Smak på hur där käns!. . . Såna satar! De viljatäfla med
de tre brinnande männen i ugnen. Ha, ha, ha! skränade
man om hvarandra.
Benranglet log och gaf då och då till ett vrålande,
som kom huset att skaka i sina grundvalar.
— Tjut, gossar! Tjut! Ju värre dess bättre, ropade
han.
Och afgrundskören höjde åter sina hemska läten.
Men Hjelm stod tyst.
- Hvarför skriker du ej? frågade Benranglet och
klappade honom på axeln.
Det är mig likgiltigt. Jag kan lika gärna dö här
som någon annanstans, mumlade han dystert.
— Mod, min gossel Du skall nog återfinna henne.
— Jag vill icke se henne mera, svarade han och vände
sig bort.
Men nu var det tid på att flykta till öfre våningen.
Hela den nedre stod i ljusan låga, och man höll på att
kväfvas.
I god ordning tågade de upp för trappan; borgarne
springande först, Benranglet, kommande sist för att öfver-
vaka reträtten, lugn och kallblodig som alltid.
Elden hade redan nått dit upp. I fönstren åt gatan
slogo lågorna in, men de åt gårdsidan voro ännu klara.
Då alla kommit upp, visade Benranglet dem ett sluttan-
de uthustak, hvarpå de kunde krypa öfver för att sedan
hoppa ned på gården bredvid, som gränsade till vallen
Gula Brigadens hjältar. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
