Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En natt i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 209 —
ning komme till stånd; för egen del fruktade han ej; men
han bäfvade för Gretchen. Ty han visste, att om den lyc-
kades för de kejserlige — och det vore ju ej alldeles otänk-
bart — då väntade kvinnorna ett fruktansvärdt öde, hår-
dare än döden. Och den tanken kunde han omöjligt för-
lika sig med, att hans flicka, hans Gretchen skulle kunna
utsättas för något sådant. Nej, tusen gånger hällre då dö-
den 1 Först dig och sedan mig, tänkte han, där han satte
luntan till fängröret och gaf eld.
Den enda som föreföll något orolig var Benranglet.
Men han var icke ängslig för stormningens skull. Han var
orolig öfver att den möjligtvis icke skulle blifva af, och att
ett så präktigt tillfälle att få slås skulle gå honom ur hän-
derna.
— Vi dundra på alldeles för ursinnigt. Pappenheim
och Tilly bli lamslagna af skräck, yttrade han till Stjern-
stråhle, som biträdde honom vid kanonen. Sannerligen tror
jag inte, att de ej skola våga en stormning. De ha nu hål-
lit på och tjutit och skällt i tre dagar, alldeles som en full
bonddräng, innan han klämmer till ; men snart blir det för-
sent. Då är kungen här och då fly de kejserlige som
skrämda höns. Vid min farmors skarpskodda nasus göra
de icke det!
Andtligen hade mäster Lorenz och hans dotter hittat
fram till Hjelms batteri.
Denne blef utom sig af häpnad öfver att se Gretchen
här midt bland de stridande. Mer till ära för sin unga
fästmö lade han in en större krutkardus i röret än vanligt och
fyrade af ett skott, som smällde likt den starkaste åskskräll
och kom kanonen att göra ett skutt tillbaka som en lätt-
fotad balettdansös.
Gretchen satte händerna för öronen och ryckte till
men var ändå både stolt och glad öfver att se sin käraste
midt i striden.
— Hör du, Hjelm, vände sig mäster Lorenz till ho-
nom, tag dig en stunds paus och följ den här tösen hem.
Det finns väl alltid någon annan, som under tiden kan
Gula Brigadens hjältar. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
