Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Käringen i hölasset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Där kanske vi ha vårt château, där vi skola få vårt
ekipage och vår mundering, yttrade han.
Stugan var bedröflig. En liten koja, försedd med
torftak och med så stora springor i de murkna bjälkarne att
blåst, regn och snö obehindradt trängde igenom.
Falkenberg klappade på dörren. Ett par förskräckta,
glåmiga bondögon visade sig efter lång väntan i öppningen.
— Ack, herr soldat, jag äger intet, hvarken bröd eller
kött eller mjölk eller ost! Jag är så fattig, så fattig, gnällde
bonden med gråtmild stämma.
— Lugna dig, min vän, vi tänka icke taga någonting
ifrån dig!
— Hvad önskar då ers nåd? yttrade bonden och
bugade sig till jorden.
— Vi vilja se på din ladugård.
— Ack, ers nåd, där finnes blott en utsinad ko, en
svulten häst och en söndrig kärra.
— Bravo! Just hvad vi behöfva.
— Hä?
— Nå, fram med nyckeln! Marsch, bonde! Nu skola vi
undersöka ditt stall.
Darrande, med skälfvande knän och bäfvan i sitt hjärta,
gick bonden före och öppnade stalldörren och ledde ut hästen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
