- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
136

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 136 —
domar äro omätligal Men bakom monsieur Gyllingkorns
rygg rynkade mången kavaljer sin näsa åt uppkomlingens
pösande fasoner och klumpiga skämt. Och icke alla damer
logo lika smickrande sött mot honom som den yppiga
skönheten med den hvita silkesskon, hvarur kavaljerer och
riddare druckit värdens skål.
Benranglet såg upp mot de ljusstrålande fönsterraderna.
Ett föraktfullt leende lekte kring hans mun.
— Skräna dul Fyll du dina kokotter och lakejer med
vin och stekar 1 Någon verklig ädling blir du icke ändå.
Din lumpenhet och drängaktighet kommer alltid att sticka
fram bakom linnets spetsar. Och mig får du icke fast i
dina långfingrade klor. Ännu är vedergällningens och
hämdens timma ej slagen ; men den kommer. . . den kom-
mer. Och då. . . ve dig, hund, och din smutsiga affödal
Svennerna och väpnarne hade aflägsnat sig från borg-
gården. Men vakten vid vindbryggan gick ännu fram och
tillbaka på sin post. Och skulle gå så, till dess en annan
aflöste honom.
— Öfver borggården våga vi ej springa. Ej häller
kunna vi klättra öfver muren här, mumlade Benranglet.
— Nej, vi måste smyga oss bakom slottet. Där fins
ingen vakt, och vi kunna lätt osedda komma öfver.
Tysta, likt två andeväsen, skredo de utefter murens
skugga till andra sidan slottet. Där hade den omtänksam-
ma Clärchen i ett hörn af trädgården gömt en stege och
ett rep. Att rulla repet kring sin arm och resa stegen
mot muren var en lätt sak. Clärchen gick först upp. Ben-
ranglet kunde icke neka sig nöjet att nypa henne i den
runda vaden, medan han hviskade:
— Skynda dig, min dufval Sätt dig grensle öfver mu-
ren; vänta sedan där på mig!
Efter kom Benranglet i kort kjol och hufva. Snart
sutto de båda vid hvarandras sida på murkanten. Från
slottet ljöd dansmusik och skrål och i ljuset, som flödade
ut ur fönstren, sågo de djupt under sig vallgrafven breda
ut sitt svarta, gyttjiga vatten. Närmast intill muren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free