Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127 —
och mänskor. Men att framsläpa sitt lif som en svulten
fisk i en sump. Fy fanenl
Han kastade sig åter på bädden och försökte sofva.
Han hade väl legat några timmar i feberaktig dvala,
då han hörde någon röra vid låset. Han vände på hufvu-
det men låg still. Han ville först se, huru månge som
inträdde.
Hörren öppnade sig långsamt och till sin förvåning
såg han en kvinna inträda i rummet. I den bleka dagern
kunde han urskilja, att hon var ung och att hon bar ett
fat och ett krus i sina händer. Hon ställde dem från sig
på det rankiga bordet och närmade sig fången.
— Se här vatten och mat! Jag har fått befallning att
gifva dig det, i stället för knektarne som dricka och spela
tärning här utanför.
Kvinnan ville aflägsna sig, men Benranglet höll henne
kvar med en fråga. Hastigt hade en tanke tändt sig i
hans hjärna, och han skönjde en utsigt till räddning.
Men kvinnan svarade helt kort och skyndade från ho-
nom. Benranglet bet sig i skägget.
Och natten kom och det blef åter morgon. Frampå
förmiddagen uppenbarade sig kvinnan igen med en kruka
ljumt vatten och några slamsor halfruttet kött. Hå hade
Benranglet sin plan klar.
Han ville än en gång spela ung och förförisk. Så
många borgartöser och värdshusflickor, som han älskat i
sin ungdom, skulle han väl också nu, då det gällde lif
och död, frihet eller nesliga kval, kunna tjusa en, om han
ville.
Och Benranglat, den flintskallige och magre ryttmästarn,
gjorde om sig till en ung och fager sven. Hatten käckt
på nacken, knäfvelborrarne morskt uppvridna, i ögat skäl-
men och kring munnen det sardoniska löjet. Handen i
sidan, hufvudet tillbakakastadt och laterna stolta och nobla
som Hon Juans, då han första gången mötte donna Anna.
Så väntade Benranglet sin sköna.
Och flickan, som hyste medlidande med den stackars,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
