Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 —
älskande par, ännu i sömnen trofast famnande hvarandra.
De största dryckeskämpa rne bland riddarne hade sam-
lats under bordet likt döda, och intogo där de mest
förunderliga ställningar, medan vinet, som spilts ut pä
bordet droppe för droppe sipprade ned öfver deras rödflam-
miga ansigten. Bägare, krus, pokaler och kannor lago vräkta
och kastade om hvarandra på bänkar, bord och golf. Hattar
och baretter voro slängda i alla hörn. Och midt på stora
dryckesbordet; tronade som en klenod högra silkesskon af
den skönaste damen. I den hade under fästens yra tömts
mången vattenbägare af törstiga och kärlekskranka riddare
och svenner. Men sukta fingo de ädla herrar. Gyllingkorn
vakade öfver skönheter som en svartsjuk turk öfver sitt
harem. Och mången ståtlig riddare, hvilkens hjärta brann
af öm älskogstrånad, fick nöja sig med att i stället för
kyssar och smek dricka sig stupfull. Och nere i gångar
och hvalf lågo vakter och soldater dödsdruckne kring öl-
stånkor, och tärningar.
Benranglet reste sig och gick fram till dörren. Tyst
som i den svartaste graf. Han vred på låset. Stängdtl
Nå, det visste han förut. Han försökte spränga dörren ge-
nom sätta sitt knä mot den och hårdt. trycka. Men omöj-
ligt! Beglarne och järnbanden höllo.
— Om jag nu blott kunde komma ut, skulle jag nog
kunna smyga mig förbi de dödfulla djäfiarne, mumlade
Benranglet.
Men Benranglet kom icke ut. Förmiddagen gick och
det blef middag, hvilket fången kunde märka därpå, att
solstrimman satte af en liten lysande fläck på det fuktiga
murbruket. Då ändtligen började man röra på sig. Hvalf-
ven genljödo af steg, rop hördes; men ingen tog i låset
för att komma med en dryck vatten eller en bit mat till den
hungrande. Svagt sorl af röster och stampet af hästhofvar
nådde Benranglets öra.
— Jaså, man rider ut för att lufta på sig efter nattens
orgier. Nå, det kan nog behöfvas, tänker jag.
Och Benranglet lade sig åter med svidande mage och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
