Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
på klacken och störtade in i köket, för att säga till omr
att tre feta höns ögonblickligen skulle sättas på spett.
I källarsalen var det fullt med folk. Officerare, som
voro på väg till sina regementen, sutto drickande och rö-
kande långa pipor kring ett bord, och tjugu äfven-
tyrsriddare, rofsoldater, galgfåglar, klädda i pråligt granna
dräkter, där mängden af brokigt färgade band och bil-
liga, smutsgrå spetsar fick ersätta tygets och linets finhet,,
spelade tärning på en bänk. Vid hvartannat kast drogo-
de till med svordomar, så hemskt långa och fruktansvärda,
att knäna darrade på de små kringspringande kökspojkarne.
De önskade intet högre, dessa riddare utan adel och foster-
land, än att få sälja sin arm och sin själ åt den förste,
bäste krigsherre, som gaf dem rätt att plundra och roffa
så mycket de ville, gjorde sedan detsamma, om han till-
hörde kejsaren eller Luther, om han var fransos, tysk eller
spanjor.
I ett hörn sutto några kavaljerer med damer, ätande
middag. Damerna buro mask för ansigtena och sporrar
på stöflorna, hvadan de tydligen befunno sig på långresa.
Lågmält konverserade de med sina bordsgrannar, under
det de i skydd af det svarta sidenfloret sände dem förfö-
riska ögonkast. Stundom lyfte de på spetsarne som täckte
mun och haka för att läppja på vinet, hvarvid ett par röda
läppar och en rad hvita tänder lyste fram. Hvarken ka-
valjererna eller damerna tycktes ägna en blick åt det öfriga
sällskapet och voro tydligen smått generade öfver att icke
kunna fått ett enskildt rum utan måst intaga sin middag
i den gemensamma stora källarsalen.
På sidan om de tärningsspelande äfventyrsriddarne
vid ett bord nära dörren hade general Falkenberg med
sina följeslagare fått plats. Deras stillsamma, förnäma sätt,
medan de drucko sitt vin och åto sina hönor, väckte de an-
dras uppmärksamhet.
— Se, sådana blekansigten ! De tro sig visst vara her-
rar, yttrade en af de tjugu svartmuskige galgfoglarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
