- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
75

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Flodvattnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 75 —
befara att möta eller upphinnas^ af fiendtliga ryttare. Hung-
riga voro de efter nattens strapatser, deras kläder våta,
trasiga, nedsölade af jord och smuts, och i synnerhet såg
kapten Lars föga »cavalliero» och »nobillissimus» ut. Hela
kaptenen var inhöjd i ett lager af halfstelnad gyttja, blan-
dad med grus, dam och hästspillning. Den gode kaptenen
hade ju riktigt rullat sig i vällingen, och utefter hans hyx-
ors bak lyste en röd blodfläck. Men någon sveda kände
han icke, därtill var han allt för upphetsad af stridslust
och själsspänning.
— Du är så lagom nobel nu, kapten. Nu får du in-
tet anseende bland adelsfolket, gaf Bemänglet honom
en pik.
— Uff! sa kaptenen och traskade på.
_ Om man åtminstone hade en häst! återtog han
och torkade svettdropparne ur pannan. Och så ett par
ryttare därtill, så man kunde göra en ärlig chock, om fien-
den komme! Men att luffa på det här viset som två ut-
svultna landstrykare! Sablar och hjältemod! Det är ned-
sättande för en gammal soldat.
— Pfuil
Benranglet hvisslade föraktligt.
— Man får ta dagen som den kommer. Ena stunden
vid en rykande stek med en remmare Burgund framför
sig och en flicka på sitt knä, den andra på våta marken
med hungrig mage och sönderskuret skinn. Allt är lika
bra, kapten, och det ena ger en behaglig omväxling åt det
andra.
_ ja5 men nog vore en tallrik fläsk och en stånka
öl satan så skönt! Solen bränner ju hett, så det är allde-
les förbannadt.
— Tror detl Tror det! Och ju fortare vi marschera,
dess förr få vi det. Rör på trumpinnarne, kapten.
Och kapten Lars satte i väg med ökad fart, längtande
efter fläsket och ölet!
Ett buller hördes bakom dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free