Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. »Häng bofven!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 58 —
bodde. Det var ett stort hus af sten, försedt med höga
trappgaflar och många underliga utsirningar och ornament
omkring fönster och dörrar. Framför den branta stentrappan
med ett konstrikt smidt järnstaket stodo två soldater och
postade. Utanför hade samlat sig en mängd officerare, som
slutit sig samman i grupper och ömsom skämtande, ömsom
allvarligt diskuterade dagens kampanj och den fara, för
hvilken kungen varit utsatt.
Baptista fick först stanna i en stor sal, som utgjorde
väntrummet för kungens mottagningar. Här rusade kurirer
ut och in. Flere af de närvarande betraktade italienaren
med misstänksamma, föraktliga blickar. Ryktet om hans
deltagande i förräderiet hade spridt sig, och oaktadt sin
stolthet och själfbehärskning hade Baptista svårt att inför
alla dessa flendtliga blickar uppträda med käck hållning.
Ändtligen blef han kallad inför konungen.
Då han trädde in i rummet satt Gustaf Adolf och
skref. Bordet var öfverlastadt med papper och kartor och
några steg bakom stodo adjutanterna och väntade på de-
pescherna.
Kungen afslutade ett bref, raspade dit sin namnteck-
ning och såg upp. Då han fick se den italienske öfversten,
mulnade hans drag. Han betraktade honom en stund all-
varligt forskande och yttrade så:
— Ryttmästare Giacomo Baptista, du är anklagad för
förräderi emot den konung, i hvilkens tjänst du frivilligt
trädt. Hvar har du att anföra till ditt försvar?
Baptista teg én stund, noggrannt iakttagande kungen för
att söka utfundera, huru mycket denne kunde ha reda på.
Men det enda han såg var ett strängt ansikte med ett
par fasta, klarblå ögon, som tycktes kunna blicka rakt ige-
nom honom.
— Jag känner intet härom. Jag är fullkomligt oskyldig
ers majestät, svarade Baptista.
— Jaså! Du är alldeles oskyldig! Du vet intet! yttrade
kungen häftigt och spände ögonen i honom. Du har icke
ens hört talas om, att öfverstelöjtnant del Ponte, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
