Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. »Slut leden! Hugg in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
handräckning. De voro redan trötta af det evinnerliga hug-
gandet och stickandet och höllo på att duka under för öf-
vermakten. ’Kaptenen blödde ur flere sar. Men lika ur-
sinnigt slogs han. Ansiktet var högrödt och nedsöladt af
dam och smuts, svetten rann i strömmar; men det tycktes
som om han endast blifvit lifligare, ju mera blod som tap-
pades ur hans välfödda kropp. Hjelm hade fått ett hugg
öfver högra armen, men förde ännu värjan med venster
hand.
De kejserlige flydde åt alla håll. »Hülfe!» »Hülfe!»
»Jesus Maria!» skreko de, medan de kastades öfver ända
och rullande, stupande, springande, ridande togo till flyk-
x ten. Och främst galopperade öfverstelöjtnant del Ponte och
Silva i vild fart. Den senare hade flere gånger i strids-
tumultet sökt Stjernstråhle, fast förgäfves. Och nu redo
de två förrädarne med bultande tinningar och flämtande
hröst bort, ursinniga öfver att tillfångatagandet hade
misslyckats.
Kungen hade snart fått fatt på en häst, hoppat i sa-
deln och åter börjat anföra sina svenskar. Men det be-
höfde han knappast. Kils Brahe och Benranglet hade gjort
rent hus, och snart syntes icke ens skymten af en osårad
kejserlig soldat. Alla hade som uppslukade af jorden för-
svunnit. Men på marken, i dikena, bland stenar och träd-
rötter lågo hopar af döda och sårade, blodiga, sönder-
skurna, krossade, med förvridna anletsdrag och gapande
sår, .ännu i döden krampaktigt omfattande värjfästet och
pistolkolfven, som om de åter velat stiga upp och slåss.
Luften var fylld af de döendes suckar, och sårade
hästars jämrande och gnäggningar. Och en kvalmig lukt
af lefradt blod, krutrök och dam spred sig i den varma
sommardagen.
Konungen kastade en sorgsen blick omkring sig.
—■ Så många tappra män stupade för min oförsiktig-
hets skull I mumlade han, i det han följd af Nils Brahe
red därifrån.
Dessförinnan hade han dock gifvit befallning om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
