Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Omringade! tänkte han. Skall jag bli fången ...
falla lefvande i de grymma kosackernas händer!
Och för hans sinne uppstod hemska erinringar om
hvad han hört om ryssarnes och särskildt kosackernas
sätt att behandla sina fångar.
Nej, han ville icke lefvande falla i deras våld.
Han samlade all sin kraft och ropade till karlarne:
— Hjälp mig upp på en kanonhäst! Vi ska med
Guds hjälp försöka slå oss igenom.
Med soldaters bistånd kom han upp på hästen. Det
var som om hans unga, blödande kropp i ett nu åter
blifvit frisk och stark.
Han drog värjan och pekade mot fienden:
— Kamrater, följen mig! Marsch! Marsch!
Och så bar det af rakt mot den ryska jägarkedjan.
Kulorna pepo om unge grefvens och soldaternas
huf-vuden. Några af dem stupade. De andra fortsatte i
vild språngmarsch framåt... framåt...
Schwerin rände värjan i de främsta, som ställde
sig i hans väg. Soldaterna höggo in med bajonetterna.
Allt gick som en stormvind, och man slog sig igenom.
När han med sitt folk och kanonerna kom fram
på slätten, redo Adlercreutz och Vegesack honom till
mötes.
Från skogshöjden hade de sett hans käcka strid
och huru han, pojken, ensam laddat och riktat sin
kanon, medan gamla, grofva karlarne af rädsla lupit undan.
De omfamnade honom. Och medan glädjen
purprade hans kind, fick han höra många vackra ord om
sitt mod och sin käcka strid.
Och rundt omkring lyfte soldaterna hattarna i
vädret och ropade:
— Lefve unge Schwerin! Lefve han, den käckaste
bland oss alla! Hurrah!
Och ändå var han blott en pojke, nyss kommen ur
målbrottet. Han hade icke ens mustascher.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
