Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. LVI. |
| Höstdagen vid Ruona. |
Dimmorna lättade öfver Kuortane sjö. I
vassbänkarne, som kantade vikarnes stränder, hördes änderna
snattra. Vildsvanor och tranor seglade ofvan träsken,
då och då utstötande gälla skri. Och i det grunda
strandvattnet stod gäddan på lur bakom några
vasstjälkar och kikade efter aborre och mört.
Solen gick upp och de hvita slöjorna sveptes bort
af morgonbrisen. Och i all sin ödsliga skönhet låg där
Kuortane sjö med sitt blåa vatten, sina djupt inskurna
vikar, sina gröna, vasskantade stränder, de mörka
granskogarne rundt omkring, träsken, bergknallarne,
kyrkorna, byarne.
— Fagert är du, mitt Finland, de tusen fattiga
byarnes, de tusen plågornas land! Fagert i höstdimma
och sommarsol och snö, fagert här uppe i ödemarken
som nere i Tavastland eller i skären.
En ung fänrik vid Tavastehus jägareregemente stod
i den tidiga morgonstunden den 1 september 1808
uppe på en bergknalle ofvan Ruona by och såg ut öfver
trakten.
Åt söder hade han en vik af sjön, som här
smalnade ihop till ett sund, hvaröfver gick en lång bro,
förbindande vägen från Alavo med dess fortsättning åt
Lappo.
Strax söder om vägen låg på vikens västra strand
Ruona by, framför hvilken han kunde se de på udden
mot sundet uppförda skansarne med deras kanoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0785.html
