- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
703

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

post från skogsbrynel bort mot sädesfältet, den andre
ett stycke längre ned utefter fältet.

Spof och Pietolapojken, som bäst kände terrängen
och varit där förut, blefvo utsedda att smyga sig på de
två soldaterna och döda dem.

De begåfvo sig i väg.

Först hade de en bit att gå tillsammans genom
skogen. Sedan skildes deras vägar.

Spof skulle ta posten i skogsbrynet, Pietolapojken,
som också var liten till växten, men betydligt smidigare
och vigare, skulle smyga sig genom sädesfältet och
anfalla den där nedanför.

Spof nickade åt sin unge kamrat och så begåfvo
de sig i väg hvar och en åt sitt håll.

Pietola hade på sin del fått posten längre ned mot
stranden. Ännu hade han en bit att smyga sig fram
genom dnngarne, där han kunde gömma sig bakom
buskar och stenar, men sedan vidtog sädesfältet.

Midt genom fältet gick ett djupt dike, vinkelrätt mot
postens marschlinje. Det var häraf som Pietola ämnade
begagna sig.

När han nådde gränsen för sista löfdungen,
stannade han ett ögonblick nedhukad bakom en buske.
Soldaten hade passerat diket och gick mot stranden.

Hastigt tog Pietola några steg framåt och kröp ned
i diket. Han gick en bit framåt, stannade och höjde
försiktigt hufvudet. Hatten hade han förut lagt från sig,
Pannan befann sig i jämnhöjd med rågaxen.

Nu såg han att soldaten vändt och var på väg mot
honom.

Han hukade sig ned, väntande att få se en skymt
af posten, då denne passerade tvärs förbi diket.

Och där låg Pietola gömd bland säden, lurande,
med blicken riktad mot den punkt, där diket slutade
och öppnade sig mot vägen.

Det var så mörkt, att han snarare anade än såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free