Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företog sig. Därtill var hans sinne för lätt och sorglöst,
hans själ för liflig, hans lynne för nyckfullt och otåligt,
hans fantasi för het och skimrande. Hvilket allt
visserligen ingen kunde misstänka, då han såg den
stor-växte, godmodige kapten Dunder gå sin viga gång vid
sidan af sitt kompani. Först den som sett honom
häftig eller retad, fick en riktig blick på mannen. För
öfrigt funnos få människor, som kunde vara så olika i
sätt och lynne från ena dagen till den andra som
kapten Magnus Dunder. Somliga dagar den gladaste,
hjärtligaste själ, kunde han andra vara högdragen,
otillgänglig, tråkig, tvär. Då han icke rent af var folkilsken
och farlig att komma för nära. I sådana ögonblick
be-höfdes icke mycket för en blick som stack och ett ord
som förargade. Han kunde till och med visa en
grimas och morra mot sin kära Ann-Sofi. Men hon
be-höfde icke mer än le och lyfta ett smalt lillfinger, förrän
han genast blef god igen. Mot henne. Ty detta var
en af hans lefnadsregler: Om också än så stram och
kärf mot världen — alltid rar och god mot henne, som
var hans glädje och hans ögontröst.
Mellan dem förekom icke gräl, bitterhet, småstygn,
afundsjuka, jalousi. De voro hvarken dumma eller
små-sinnade, för goda hufvuden och för ärliga för att icke
kunna analysera upp och bedöma en så enkel sak som
anledningen till ett gräl. Väl kunde missnöje och
otålighet visas någon gång, men då teg man eller redde ut
saken med några enkla ord. Hon var ingen ytlig,
fåfäng hoppetossa och han hade pröfvat tillräckligt af
lif-vet för att icke kunna skilja det väsentliga från det
oväsentliga.
Och det väsentliga var för dem deras kärlek, som
piskats af månget skydrag och härdats i mången
sorge-låga, till dess den fått en klar ädelstens glans och styrka.
Tack vare svårigheterna, bekymren och sorgerna som
föregått deras äktenskap kände de hvarandra i grund,
och intet förtal och ingen lockelse kunna rubba deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
