Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste mottaga deras inbjudning till gillet. Jag kunde
icke neka.
— Och den sköna mademoiselle Lisette fanns där?
— Ja, svarade Adam Ludvig och såg litet generad ut.
— Och under hela tiden tänkte ni blott på att
komma därifrån för att snarast möjligt rapportera er
upptäckt för kommendanten? yttrade Jägerhorn brutalt.
Adam Ludvig teg.
— Nå?
Jägerhorn knäppte otåligt med fingret på
bords-skifvan.
— Öfverste, stammade Adam Ludvig, jag vill icke
neka till att i första ögonblickets häpnad öfver den
oförmodade upptäckten detta verkligen var min tanke. Men
vid närmare besinning och efter åhörandet af ryssarnes
resonnemang, så ...
— Hvad så?
— Så finner jag, då hela det öfriga Finland redan
är förloradt, det vara riktigast och bäst för landet, att
fästningen själfmant utan strid öfverlämnar sig till
rys-sarne...
— Jaså. Gratulerar.
— Var öfyertygad, öfverste, att detta är min
bestämda mening.
Jägerhorn trummade likgiltigt på bordsskifvan.
— Ni vill alltså öfvergå till mitt parti och ryssarne?
— Det skulle glädja mig alt kunna göra öfversten
några tjänster i detta afseende.
Jägerhorn betraktade den unge löjtnanten med en
egendomligt forskande blick. Så sade han långsamt:
— Det vill säga ... mademoiselle Lisette fångade er?
Adam Ludvig teg.
En lång stund satt Jägerhorn tyst, tankfull och såg
ut genom fönstret, medan Adam Ludvig stod framför
honom skamsen, ursinnig, förvirrad.
Slutligen vände han sig om och sade:
Under sönderskjutna fanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
