Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han tappat den? Med en resignerad suck virade han
sin rödblommiga snusnäsduk om hufvudet.
På höjden vid kyrkan höll Döheln tillsammans med
sina adjutanter. Då han fick se kompaniet, red han det
till mötes.
Förvånad och harmsen betraktade han major Fihlén,
som gick där röd, svettig, ursinnig, utan stöfvel på ena
foten och med den rödhlommiga näsduken kring
hufvudet.
— Har ni då tappat både stöfvel och förnuft? röt
Döheln till honom.
Majoren gaf sin brigadchef en ettrig blick och
morrade :
— Stöfveln tappade jag, och hatten tappade jag,
men hufvet tappade jag inte. Vi höllo på att bli
kringrända på yttersta llygeln, men kompaniet
räddades, icke utan förlust. Hvar befaller öfversten vi ska’
gripa in?
— Nå, nå ... Kompaniet kan tills vidare stå här i
reserv. Majoren beger sig till de andra afdelningarne
af bataljonen och ser till, alt de bilda en sluten kedja
med österbottningarne fram mot klockaregården. Jag
tänker, att jämvikten därigenom blir återställd. Men
skaffa sig först en stöfvel och en hatt.
— Stöfvel och hatt gör fan de’samma, brummade
majoren.
En officer sprängde fram till Döheln:
— Rapport från major Eek, att en fientlig kolonn
gått ned på isen och hotar kringränna vänstra flygeln.
I detsamma kom en granat susande och krossade
hufvudet på officeren. Blod och hjärnmassa stänkte på
Döbelns gråa rock från kragen nedåt skörten.
Det fientliga batteriet hade upptäckt gruppen på
kyrkliöjden och riktat kanonerna ditåt.
— Där föll Erlingen, sade Döheln sakta.
Han såg nedåt den blodbestänkta rocken:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
