- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
69

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varma kinder stod han och såg på soldaterna och
officerarne.

När dessa igenkände sin uniform på sergeanten,
svarade de också med hurrarop och viftade med
händerna. Och Olagus Kask och Matts Kusk, som trafvade
jämsides och nu riktigt lärt känna och funnit tycke i
hvarandra, hurrade värst af alla. Både Matts och
Palm-qvist voro iklädda ordentliga uniformer, och det
föreföll dem, som om de varit soldater i all sin tid. Strax
framför deras rotar gick kapten Dunder sin trygga, säkra
gång och struttade den lille fine löjtnant Elgstjerna.

Bataljon på bataljon marscherade förbi. Sergeanten
kände icke de nya cheferna: major Eek för
lifbataljo-nen, kapten Grönhagen för öfverstelöjtnantsbataljonen
och major Fihlén för rusthållsbataljonen.

Efter björneborgarne kom en bataljon .af
Österbottens regemente. Han kunde se det på soldaternas
uniformer, som voro olika de andra regementenas grå.
Österbottningarne hade blå rockar med gula bröstuppslag
och byxor.

Så följde åter tre skvadroner Nylands dragoner,
därpå artilleriet, 8 kanoner, och den andra
Adlercreutz-ska brigaden hade marscherat förbi.

Nu dröjde det en stund till den nästa, första
brigaden under öfverste Palmfelt, kom.

Så länge de tre vid stugknuten, den gamle
sergeanten, Johån och lill-Greta, kunde se en skymt af de
bort-tågande leden, stodo de och stirrade efter dem.

Och den gamle suckade för sig själf:

— Ständigt norrut! . . . Alltjämt norrut! . . . När ska
de vända tillbaka?... Och nu ha vi fienden öfver
oss . . .

— Mojfaj lissen? frågade lill-Greta, som märkt det
sorgsna tonfallet i den gamles hviskning.

Sergeanten hörde henne ej.

— Inte vaja lissen, mojfaj .. . Gud ä’ god.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free