Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannen mellan dem med de stora blonda
mustascherna och som fnyste och spottade var kaptenen vid
Björneborgs regemente Karl Johan von Konow.
— Hur ä’ det, Konow? Mår du inte riktigt illa?
vände sig Fieandt till honom med ett gnäggande skratt
som lät som när en logdörr knarrar på gångjärnen.
— Pfty! . . . O-äsch! . . . Pfty! . . . spottade Konow
och fnyste.
Så gaf han de två piprökarne en ilsken blängning
och morrade:
— Hur vid alla rödglödgade smådjäflar kan man
bolma tobak som ni?
— Svär då inte så förbannadt, varnade Fieandt.
— Ute står snöstormen i halsen på en, så man kan
mista andan, och inne kan man inte andas för den
fördömda tobaksröken.
— Du skulle försöka’t! Det är riktigt skönt meden
pipa rök. Känn! sade Fieandt och blåste ett väldigt
moln midt i synen på Konow.
— 0-äsch|! . . . Pfty! Pfty! fnyste denne och rusade
upp.
— Det kan ju icke själfva fanken sitta i lag med
ett par sådana rökmasar som ni! svor han till och
lämnade bordet.
Major Fihlén och Fieandt tittade leende efter honom.
— Han tål inte tobak, den gode Konow. Det är
nu en konstighet hos honom, sade major Fihlén.
— Nej inte i någon form. Hans korpral får knappt
gå med en tuggbuss i mun.
— Den lär ju gå med två ibland, när det är riktigt
högtidligt.
Och så skrattade de två krutgubbarne och skålade
med toddyglasen.
Midt i rummet promenerade en reslig, slätrakad,
sextio års man, rund som en prost öfver mage och bak.
Han gick med händerna makligt lagda på ryggen, bred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
