- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
658

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXVIII. Gustaf II Adolfs begrafning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin lägerstad, väl vetande, »att den kruka, som ofta till brunnen
bäres, dock en gång varder sönderslagen».

Koret är uppfördt i så kallad götisk stil med korshvalf
och upplyses af sju höga, smala fönster, hvartdera på yttre
sidan inunder försedt med en inskrift, som hänför sig till någon
af konungens dygder och förtjänster:

Inskrifterna lyda på latin:

        »In augustiis intravit.»
        »Pietatem amavit.»
        »Hastes prostravit.»
        »Regnum dilalavit.»
        »Suecos exaltavit.»
        »Oppressos liberavit.»
        »Moriens triumphavit.»

På svenska:

        Han började under svåra förhållanden.
        Han älskade gudsfruktan.
        Han nedgjorde rikets fiender.
        Han utvidgade riket.
        Han förhärligade svenskarne.
        Han befriade förtryckta.
        Han segrade ännu i döden.

Det var i detta grafkor, Gustaf Adolf begrofs.

Men sedan 1832, då andra sekularfesten öfver hjeltekonungen
firades öfver allt i Sveriges rike, hvila hans ben i en uti
koret stående sarkofag af grön marmor, hvilken Gustaf III
låtit uti Italien förfärdiga åt sin fars stoft, men hvilken stått
obegagnad alltifrån början af 1800-talet.

Öfver sarkofagen hänga fanor och troféer.

År 1744 öppnades samtliga kistorna i detta krafkor och
då befanns konungens ansikte alldeles oförändradt samt
fullkomligt likt porträtten af honom.

Ehuru han själf förbjudit det, hade hans lik blifvit
balsameradt i Weissenfels; men drottning Maria Eleonora behöll,
som sagdt, hans hjärta inneslutet i en gulddosa, till dess det
slutligen fråntogs henne, emedan »hon dref afguderi därmed».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0658.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free