- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
616

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXVI. Slaget vid Lützen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 616 - m

Härmed öfverenstämmer i det väsentligaste äfven den
berättelse, som sändes hem till rådet, tilläggande, att den kej-
serlige kyrassieren sökt släpa konungen med sig, men då han
fann honom vara för tung sköt han honom genom hufvudet,
tog hans hatt och hans halskedja samt ilade från platsen, förföljd
af svenska kavallerister, som anlände till platsen och från hvilka
han lyckades rädda sig.

Striden gick emellertid sin gång omkring och förbi den
store konungen, där han utandades sin sista suck.

Hans fotfolk hade nödgats draga sig tillbaka till lands-
vägen.

Wallensteins kyrassierer, just dem, som konungen vid
stridens början så mycket fruktat och bland hvilka han ljöt
döden, tvungo de trogna finnarne att likaledes vika och på
vänstra flygeln, där hertig Bernhard af Weimar öfver lands-
vägen framträngt till kvarnberget, blef denne med sådan häftighet
angripen af kejserligt rytteri, att äfven han måste vika.

Han var just sysselsatt med att ordna ett kringgående af
fiendens högra flygel, då han erhöll underrättelsen om konun-
gens död.

En stalldräng hade infångat konungens häst.

Underrättelsen därom spred sig som en löpeld från led till
led och man antog genast, att konungen stupat.

Bestörtning, sorg och förtviflan fattade allas sinnen; men
det nedslog icke modet utan styrde i stället detta till ett begär
att hämnas.

Man längtade att få följa hjälten, att få dö som han på
ärans fält.

Schiller skrifver på sitt härliga språk i sin historia om
Gustaf Adolfs död:

»Lifvet föll i vanpris, då det heligaste af alla lif ej mera
var till; döden hade ingen fara mer för den ringaste, sedan
han icke skonat det krönta hufvudet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free