- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
585

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIV. Jesuitens dolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 585 -

alldenstund en kappa af tjockt tyg var spänd kring hela under-
kanten af sängen och låg ned på golfvet.

Inom kort var jesuitens hela kropp framme och försigtigt
reste han sig upp samt tog dolken i högra handen och gjorde
sig redo att smyga fram till konungen och föröfva mordet,
som han så länge åstundat.

Ett ögonblick till - och den store Gustaf Adolf skulle
ha fallit för en lönmördarens hand!

Men nu återkom lifpagens hela kurage och han rusade
upp från sin bädd, ropade högt och sprang fram emellan
jesuiten och den sofvande konungen.

- Maledictos! * utropade pater Myosotis och sökte döfva
lifpagen med ett slag i hufvudet af dolkskaftet.

Konungen vaknade och sprang upp yrvaken.

Patern mattade dolken mot konungens blottade bröst,
men åter var lifpagen, blödande efter slaget, mellan jesuiten
och konungen samt tilldelade patern ett hårdt slag i ansiktet
med sin knutna näfve.

Jesuiten ryggade visserligen tillbaka men slaget var allt
för obetydligt, för att det skulle kunna afväpna honom. Han
ryckte åter fram och mattade åt Fridolf med dolken.

Omedvetet till följd af bevarelseinstinkten drog sig lif-
pagen då tillbaka och stötte emot det lilla bordet, som stod
vid konungens säng, utan att dock slå omkull det.

Med en rörelse, snabb som tanken, fattade han den ena
af pistolerna och fyrade af skottet mot munken, hvilken tum-
lade blödande på golfvet och uppgaf andan utan att hinna
utstöta ett rop.

Kulan hade gått genom ena tinningen rakt in i hjärnan
på skurken.

Allt detta hade gått betydligt fortare, än det här kunnat
beskrifvas. Konungen, hvilken, som sagdt, rusat upp ur bäd-
den yrvaken, hade inte en gång hunnit gripa pistolerna.

När skottet smällde, störtade lifvakten in i rummet.

Denna bestod denna natt af Carl Frisks män och han
själf var den förste, som kom in.

* Förbannade (pojke).

Hjeliekon ungen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free