- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
578

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIII. Konung Gustaf Adolfs sista afsked från drottning Maria Eleonora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mycket har blifvit taladt och skrifvet om Gustaf Adolfs
och Ebba Brahes ungdomskärlek och huru den krossades af
änkedrottningen, hvilken föranstaltade om Ebba Brahes
giftermål med Jakob Pontus de la Gardie.

Mycket har afven blifvit skrifvet om den sin kärleksdröm
beröfvade konungens friarfärd till Brandenburg och huru han
där så väl af politiska skäl som af den berusning, Maria
Eleonoras skönhet förorsakade hos honom, valde henne till sin
drottning.

Mycket har likaledes blifvit skrifvet om drottningens
barnsliga och efterhängsna kärlek, hvilken hade i sin natur något
rent af öfvermänskligt.

»Men», skrifves i nyssnämnda biografi, »säga hvad man
vill om, att somliga historieskrifvare gå för hårdt åt denna
drottnings minne och borde visa mera skonsamhet; men då,
enligt flera aktade häfdatecknares sammanstämmande utsago,
den frejdstore konungen själf under förtroliga samtal med Axel
Oxenstjerna kallade Maria Eleonora sitt »malum domesticum»
(huskors), så torde det vara tämligen bevisligt, att hon gjorde
honom långt ifrån lycklig.»

»Vi äro dock skyldiga den så mycket klandrade Maria
Eleonoras minne den upprättelsen, att hon var långt ifrån elak
till själ och hjärta. Tvärt om kunde hon stundom vara ganska
god och välgerningar utöfvade hon som oftast, ehuru alltid;
tanklöst och utan urskilning. Alla hennes fel lågo på ytan:
och jäste där som ett skum; men på bottnen af hennes själ
var dock så klart, att himmelns stjärnor skulle kunnat spegla sig
däruti, om där någonsin varit så stormfritt på ytan, att deras
strålar kunnat tränga till djupet.»

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free