- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
562

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXII. Vägvisaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af konungen blifvit utsedda att utgöra betäckningen åt konun-
gens lifpage, svenska härens vägvisare.

- Här ligger pågen! sade en af ryttarne.

Carl störtade af hästen och fram till det anvisade stället.

Där låg verkligen pågen blek och till utseendet död.

Lefvande eller död skall du återföras till »hären och din
konung, sade ryttmästaren och lyfte den lille pågen på sina
armar och steg till häst samt red tillbaka i riktning mot rui-
nen af riddar Sigfrids borg, där hela svenska hären gjort halt.

Carl Frisk trodde, att jungfru Frida var död.
’ Men hon var blott afsvimmad och då han var ungefär
halfvägs mellan stridsplatsen och ruinen, slog hon upp sina
ögon och blickade in i sin älskades.

- Carl! sade hon.

- Gud vare pris, att du lefverl utropade han, och han
vände sig i sadeln och ropade till sitt folk:

- Kamrater! Lifpagen är oskadd!

Ett skallande hurra följde på detta meddelande.

Detta hurrarop hördes till rastplatsen för svenska hären,
hvilken besvarade hurraropet.

När Carl och hans män återkommo till sina kamrater,
blef han genast förbunden.

Lifpagen var oskadd, men konungen lät fråga honom, om
han önskade en vagn, antagande, att han skulle sakna kraft
att sitta till häst.

- Nej, svarade lifpagen. Jag är oskadd. Ryttmästare
Frisk, som befriade mig från wallonerna, har fått fem blesyrer,
men sitter dock upprätt i sadeln. Skulle jag, som är yngre
och som är oskadd, ej kunna göra det? .

När detta svar rapporterades till konungen, krusade ett
leende hans guldgula mustascher och man hörde honom säga
liksom för sig själf:

- En kärnpojke!

Lifpagen fick en ny häst och så satte sig hären i förelse
i samma ordning som förut.

Lifpagen fullgjorde sitt värf och var vägvisare till Neustadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free