Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 489 -
Pressburg och ställningen var ganska hopplös för Wien, då
kejsaren återkom från sin kröning i Frankfurt.
Då inträffade böhmiska konungavalet.
Bethler Gabor, missnöjd med att detta ej föll på honom
och oense med Thurn, återvände till öfre Ungern, där hans
trupper blifvit slagna af polackarne.
Höstregnen och brist, på lifsmedel tvungo grefve Thurn
att i sin tur tåga tillbaka till Böhmen - och Wien var för
andra gången räddadt.
En tvist mellan ligan och unionen med anledning af den
förras rustningar hotade med ett krig mellan dem, och deras
stridskrafter stodo redan i hvarandras åsyn vid Ulm, då likväl
alltsammans afstannade.
Kurfurste Maximilian, som såg krigets brännpunkt i Böh-
men, ville hafva ryggen fri för unionen och denna, som hotades
i ryggen af en från Holland kommande spansk här under
Spinola, voro därför ömsesidigt böjda för förlikning.
En sådan kom till stånd i Ulm den 3 juni 1620, hvari
ligan förband sig att icke hemsöka något evangeliskt riksland
med krig.
Därigenom var visserligen Fredrik V:s arfland skyddadt,
men icke Böhmen. - Att bekriga honom där, stod ligan öppet.
Den försummade det inte heller.
Redan elfva dagar efter förlikningen i Ulm eller den 14
juli, stod Maximilian med sin här i ärkehertigdömet Österrike.
Trettio af dess protestantiska ständer vägrade vid uppfor-
dran att aflägga hyllningseden åt kejsaren.
De förklarades för förrädare och dömdes för fredlösa.
De flesta flydde till Böhmen.
En uppmaning ställdes till Fredrik V att nedlägga kronan
och för att gifva eftertryck däråt förenade sig Maximilian med
Boucquoi och anryckte i tvenne kolonner mot Böhmen.
Fredriks rustningar svarade inte mot faran och ej heller
understöddes han af sina nya undersåter.
Lutheranerna ansågo honom lämna otillbörligt företräde
åt kalvinister och tvedrägt rådde bland hans fältöfverstar Hohen-
lohe, Thurn och Salms samt tvenne furstar af Anhalt.
Dessa veko till en början undan till Mähren i förhopp-
Hjeltekonungen. 62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
