Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 479 -
svårmod, hvilket lät honom ana en förestående olycka.. Ej
långt före den olyckliga dagen hörde man honom utropa:
»Min Gud! Hvad är det för något inom mig, som ej vill
lämna mig någon ro I»
Några dagar efter drottningens kröning skulle hennes hög-
tidliga intåg i Paris äga rum. För att själf taga i ögonsikte
anstalterna och förberedelserna till denna fest samt för att
skaffa sig någon förströelse, for konungen klockan 4 en efter-
middag till tyghuset, där han äfven ämnade tala med sin mini-
ster Sully. Hertigarne af Epernon, Montbeson, Rognclaure
och Liencourt jämte tvenne andra förnäma herrar sutto bredvid
konungen i en ovanligt stor vagn.
Sin lifvakt hade konungen kvarlämnat och allenast några
af hofbetjäningen följde vagnen till fots.
Vagnen passerade under färden en trång gata, hvarest
tvenne mötande lastvagnar till den grad stängde vägen, att
konungens vagn för ett ögonblick höll stilla. Endast två hof-
betjänter hade blifvit kvar vid vagnen, den ene gick framför i
ändamål att rödja väg och den andre stod bakom vagnen,
sysselsatt med att knyta till sitt strumpeband.
Ravaillac, som redan genom flera gator hade lupit efter
den kungliga vagnen, begagnade detta tillfälle, sprang rakt upp
på fotsteget och förbi hertigen af Epernon, stötte en lång tve-
eggad dolk i sidan på konungen, hvilken ropade:
»Jag är sårad!»
Men den icke dödande stöten hade endast sårat skuldran,
hvadan nidingen med förvånande hastighet gaf konungen en
ny stöt, hvilken genomborrade den ädle furstens hjärta. Den
sista stöten gjorde konungen mållös; utan sans fördes han till
slottet, där han genast afled. Sålunda dog den bästa konung,
som suttit på Frankrikes tron, för mördarehand vid 58 åts
ålder.
- Hu, så rysligt!
- Mördaren blef väl gripen och straffad?
- Ja, - Ravaillac skulle ganska lätt kunnat komma un-
dan; ty i första ögonblicket af bestörtning gaf man ej ak,t på
gärningsmannen, hvilken blef stående framför vagnen liksom
slagen af häpnad öfver sin egen handling. -? Han lät gripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
