Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIII. Pokalklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 357 -
- Jag kan inte med det där biktandet, det eviga bik-
tandet.
- O, du store . . .
- Vet du hvad, Minchen?
- Nå!
- Kan jag lita på dig?
- Kära du, visst kan du det.
- En svensk officer tog en kyss af mig i går.
- Hvad säger du?
- Ja, det vill säga, egentligen gaf jag honom den.
- Men hur kunde du . . .
- Ah, det gick så lätt, så du kan aldrig tro, hur kvickt
det gick.
- Jag blir ond på dig, du sårar min blygsamhet.
- Förlåt, jag visste inte, att du var så lätt sårad. Du
vill således inte höra mer?
- Jo, tala, tala!
- Men om jag sårar din blygsamhet.
- Nej, jag är härdad nu I
- Det gick fort att bli det.
- Hvad ville du säga?
- Officeren gaf mig en kyss tillbaka.
- Men du är då för svår.
- Jag tiger!
- Nej, tala!
-? Jag fick något annat af honom också.
- Något annat? Ett souvenir?
- Ja, och ett af ädlaste sort.
- Af guld?
- Bättre upp!
- En diamant?
- Bättre upp!
- Hvad finns, som är bättre?
- Hans hjärta!
- Svenskens?
- Ja!
- Och du - du tog emot?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
